Alla inlägg under januari 2014

Av Pernilla - 20 januari 2014 21:00

Jag kämpar på. Mår inte bra. Biter ihop så mina käkar är stenhårda och jag får huvudvärk. Men jag kämpar på.
Har träffat vänner fast det tagit emot, har gjort lite små saker hemma. Som vattnat blommorna! Jag jobbar, gör små saker och faller ihop i en hög av ångest och utmattning. Men det verkar som om det är så det ska vara. I alla fall enligt Fk!

Av Pernilla - 10 januari 2014 21:17

Varje andetag och varje hjärtslag gör psykiskt ont just nu!

Av Pernilla - 8 januari 2014 23:07

Jag vill faktiskt inte leva mer! Ser ingen mening med att jag ska finnas här på jorden. Jag är bara till besvär och kostar pengar känns det som.

Hittar inga glädjeämnen förutom mina barn. Dem träffar jag kanske 4 ggr om året. De har sina liv och det är som det ska!

Jag som var en bokslukare har inte läst många sidor sen jag blev sjuk. Scrapbookingen lockar inte längre. Tecka, jag orkar rita ett öga visserligen väldigt ingående men sen finns ingen energi och ingen lust. Vill inte träffa vänner, orkar inte låtsas ( jag vet att jag inte måste men gör det ändå). Mina käkar är stenhårda, biter ihop för att inte visa hur jag mår. Jag skulle mycket väl kunna säga på jobbets fikastund att jag inte vill leva mer. Men de andra blir så obekväma så jag spänner mina käkar och håller flabben!

Det närmsta döden jag kan komma utan att dö är att sova, så det gör jag så mycket jag bara kan. LEVANDE DÖD helt enkelt:(

Av Pernilla - 8 januari 2014 10:00

Brukar få allergiskreaktion av klyschor och käcka tillrop á la Paulo Coelo, men den här texten var verkligen tankeväckande!!



Det krävs styrka för att vara tuff.
Det krävs mod för att vara ömsint.

Det krävs styrka för att hålla garden uppe.
Det krävs mod för att sänka garden.

Det krävs styrka för att övervinna.
Det krävs mod för att ge sig.

Det krävs styrka för att var helt säker.
Det krävs mod för att våga tvivla.

Det krävs styrka för att passa in.
Det krävs mod för att var annorlunda.

Det krävs styrka för att känna en väns smärta.
Det krävs mod för att känna sin egen smärta.

Det krävs styrka för att dölja sina känslor.
Det krävs mod för att visa dem.

Det krävs styrka för att uthärda övergrepp.
Det krävs mod för att sätta stopp för dem.

Det krävs styrka för att stå ensam.
Det krävs mod för att luta sig mot någon.

Det krävs styrka för att älska.
Det krävs mod för att låta sig älskas.

Det krävs styrka för att överleva.
Det krävs mod för att leva.

Texten är hämtad ur Det är aldrig kört! Samlingsvolym, av Kristina Reftel

Av Pernilla - 7 januari 2014 21:03

Fk sa nej till att arbetsträna mer på 25%. Handläggaren sa att man bara har 90 dagar att arbetsträna och att dagar behövs när jag skulle höja från 25%. Borde ju vara viktigare att klara 25% tycker jag. Annars blir det ju 0%!

Hon sa att det bara var som jag var rädd. Det kändes precis som om hon tyckte att ångest bara var ett påhitt och att hon inte lyssnade på mig.

Orkade inte prata med henne för jag blev ledsen och kände mig överkörd. Ville bara avsluta. Hon sa att det aldrig varit tal om något annat än att jag ska börja jobba nu. Vilket inte är sant. På förra mötet vi hade med arbetsgivare och min läkare så bestämde vi att jag skulle prata med min läkare som i förra veckan för att besluta om min arbetsträning skulle övergå i jobb. Jag pratade med honom i fredags och vi tyckte då båda att arbetsträning ett tag till var bäst. Han sa också att jag skulle säga till henne att kontakta honom om hon sa emot. Men jag orkade inte tjafsa med henne. Jag blev bara så ledsen och kände att hon inte lyssnade. Att hon tyckte att jag bara ljög om min ångest. Suck. Ville bara bli av med henne........

Av Pernilla - 7 januari 2014 00:12

Det är inte lönt att säga till någon hur jag mår. Ingen orkar bry sig längre. Det blir bara suckar och blickar när jag drar mig undan. Det är nästan bara min bästa läkare som orkar höra mig älta!!

Av Pernilla - 3 januari 2014 21:36

Har pratat med min bästa läkare idag, min stesolid i människoform. Det hjälpte lite en stund. Han är så klok. Jag kan bli lugn av att läsa hans namn nästan för han är en sån trygghet för mig. Men nu är det tyvärr återigen totalsvart. Har tagit lugnande och det har i alla fall lugnat ner hjärtat. Alltid något. Nu ska jag försöka flyktsova.

Presentation


46 år som en dag för 7 år sen blev sjuk i en djup svårbehandlad depression.
Mamma till 2 vuxna barn.Nyseparerad efter 27 års samboskap.
Matte till 1 hund och 1 katt.
Vän, kusin, syster, dotter..........

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards