Fattar inte hur jag kan vara så trött som jag är. Vill bara sova hela tiden. Känns som om jag blivit förgiftat eller något. Kroppen fungerar inte. Inte knoppen heller för den delen.

Sova, ha ångest, sova, ha ångest, sova.........Never ending story.

Jag känner krav också från någon osynlig(Jag inser att det är jag själv, men fattar inte varför). Känner krav att lägenheten ska vara städad till min födelsedag. Varför? Jag ska inte ha kalas, min bästa vän kommer hit men hon är ju van vid hur här är. Har massa punkter jag tycker att jag borde göra. Putsa fönster, bära ner saker i källaren, diska monsterdisken, gärna fixa min stökiga garderob etc

Har börjat göra saker i sömnen. Som om jag drömmer att någon ber mig hämta toapapper då göra jag det. Ibland på morgonen står en massa saker lite varstans där de absolut inte ska vara. Toapapper i kylen, jackor i fåtöljen etc

Är ganska givet att jag är sjuk i huvudet på alla plan!!!

Saknar min läkare som har semester hela sommaren. Det är honom väl förunnat men jag behöver honom!

Mörkret är stort och tungt nu. Min läkare vill att jag ska läggas in på psyk: "Annars kommer det svarta monstret äta upp dig". Jag känner att jag befinner mig i limbo med mig själv. Jag vet att det här är ohållbart i längden. Men jag vet också att det är hemskt hemskt att vara inlåst. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag känner mig så liten och rädd.
Jag behöver någon att hålla i handen och någon som kan hjälpa mig med praktiska saker. Jag har ju katten, inte ett enda rent plagg, disk upp till taket i köket. Vad fan ska jag göra? Just nu tänker jag försöka sova bort lite liv.
Att jag inte har rena kläder är att jag utvecklat någon slags fobi mot tvättstugan här. Jag kan bara inte ta mig ner dit, det går bara inte.
Sen snurrar det i huvudet: om jag tar mig till psykakut och de inte vill lägga in mig. Vad gör jag då? Då finns inget mer. Både Lund och Malmö allmänpsyk har ju sagt nej till att ta emot mig mer. Med förklaringen att de inte anser att de kan göra mer för att hjälpa mig!

Min läkare vill att jag ska läggas in men jag vill inte. Inte för att jag inte behöver vård utan det är den där grejen med att allt är låst. Fönster och dörrar.
Jag går inte ut så mycket hemifrån, men jag kan i alla fall om jag vill.
Fast ärligt så bryr jag mig inte vad han gör med mig. Ättestupan, skjuter mig i huvudet, hjärntransplation, lobotomi.....Jag har föreslagit allt för honom men han nappar aldrig:(

Har sån jävla livsångest just nu. De senaste dagarna har jag sovit så mycket jag bara kan pga att jag har sån ångest över att leva. Vill inte!!! Dessutom har jag haft några dagar med huvudvärk från helvetet. Som också ger rinnande ögon och det känns som om någon kört en ispik i ena ögat. Vänster öga, alltid vänster öga och huvudvärk på vänster sida.

Min bästa läkare har semester och jag har slut på ångestdämpande. Dessutom skulle jag behöva hans lugnande röst. Jag längtar efter att han kommer tillbaka! Måste få prata med honom då. Känns som om det bara är han som förstår.

Jag har funderat mycket de senaste dagarna på psykiatrins resonemang och organisation. Min bästa läkare har nu fått ett brev från psykiatrin där de skriver att då patienten inte blivit bättre, de uttömt sina resurser och inte har mer att erbjuda så återremitterar de mig till VC. Är inte det en anledning om något att de ska ha mig kvar? Att jag inte blivit bättre. Borde de då inte sätta sig ner och tänka "outside the box" och komma på ett sätt att hjälpa mig? Deras timing är ju inte heller så bra då jag nu får sjukersättning och blir av med mitt jobb. Kanske hade det varit bra att få lite vägledning hur jag ska forma mitt liv så att jag hittar det meningsfulla med det och inte bara sover typ.

Astman vill inte ge med sig så nu har jag fått kortisontabletter också. Hoppas de hjälper!!

Astma! Tack för det. Jag har ju inte så det räcker redan:( Men det lägger sig förhoppningsvis snart med inhalatorn.

En av mina föräldrar var här häromdagen. Och det var bara en massa klagande att det var stökigt, odiskat och skräp lite här och var. Kul besök:(

Mina diagnoser är nu:

*Recividerande Depression med extra allt

*Diabetes

*Hypotereos
*Stafylokockinfektion, inne på 3:e antibiotikakuren + olika salvor på 4 månader. Den vill inte ge sig.
*Astma

Och så undrar folk varför jag inte städar och diskar!?
Det är fan ta mig ett under att jag står på benen ibland.

Just nu händer en massa som jag inte riktigt kan bearbeta. Fk har bytt min sjukpenning till sjukersättning. Jag kommer att sägas upp från jobbet, vilket tydligen är standard när man får sjukersättning. Idag var jag på Psyk och träffade min läkare och en psykolog. De anser att de inte kan göra mer för att hjälpa mig så de remitterar tillbaka mig till min läkare på VC. En jävla tur att han är bäst men ändå. Det känns som om jag fått en stor jäkla stämpel med ordet "värdelös" i pannan. Mycket frågor snurrar i skallen. Kommer jag fixa ekonomin på sjukersättningen? Kommer jag någonsin få en meningsfull vardag? Om till och med psyk har gett upp, varför ska jag då kämpa? Finns det något att kämpa för? Och varför?

Jag kommer att skriva mer när jag landat. Allt det här har liksom hänt på några dagar. Jag måste försöka reda ut allt trassel först!

Tjahapp så är jag där igen. Nere i det mörka hålet. Hann inte stoppa innan jag åkte ner. Och det är som en film som spelas upp om och om igen. I repris 7 år. Same shit different day!

Sover uselt eller inte alls. Huvudet maler och maler. Självmordstankarna är tillbaka. Jag är ensam som jag vill men på något sätt är det jobbigt att vara helt och hållet ensam. Allt ansvar ligger på mig nu. Utan minsta möjlighet till hjälp.

Har pratat med min bästa läkare och det är skönt att ha honom men det finns inte mycket han kan göra mer än att bara lyssna och komma med kloka ord.

Pratade med Fk igår och handläggaren där sa att separationen inte har med jobbet att göra. Eh, nej men jag har och eftersom separationen i allra högsta grad gäller mig och påverkar mig så har det ju automatiskt med jobbet att göra. Dessutom har detta fallet ner i slukhålet inte med separationen att göra. Det är ju inte direkt första gången jag hamnar här! Klart att den inte underlättar, klart den finns med i ältandet, men till största delen är det allt det där som det varit hela tiden.