Inlägg publicerade under kategorin Självskador

Av Pernilla - 20 mars 2014 13:06

Hej ditt äckel! Hur fan kan du stå ut med att leva, så fet och värdelös du är? Ditt patetiska värdelösa elände. Du borde skämmas som ens finns till! Titta på dig: fet, äcklig, kass, menlös, värdelös, usel, av noll och intet värde, tråkig, ful, oanvändbar, till besvär, vidrig, motbjudande, parasit, pluffsig, frånstötande, vidrig, ynklig, misslyckad. Så bara dö med dig ditt äckel, ingen vill i alla fall att du ska leva. DÖ DÖ DÖ
Ja, jag kan hålla på i evigheter! Min hjärna bara mal på och mal på. Dygnet runt, aldrig tyst och stilla.

Av Pernilla - 17 mars 2014 13:58

Helvetet på jorden! Det känns som om det går åt helt fel håll. Hjärnan samarbetar inte alls. Den försöker bara komma på alternativ, istället för att skära, att skada mig själv. Två gånger i helgen har jag verkligen velat förbereda att ta slut på mitt elände. Men blivit störd båda gångerna. När jag sovit och vaknar skriker hela kroppen Nej, Nej, Nej! Vill verkligen inte vakna.

I fredags hade jag dessutom världens mest konstiga samtal med min nya läkare på psyk, det sämsta telefonsamtalet med en läkare någonsin! Min nya läkare på psyk. Han är extremt dålig för mig. Han verkar helt yr. Massa saker jag redan gjort föreslog han att jag skulle prova. Som forskningsprojekt och dagpsykiatri. Goddag yxskaft! Han frågade också om jag mådde lika som jag gjorde i måndags. När jag då sa sämre svarade han bara: Jaha.
Alltså jag hade fått lika mycket ut av det samtalet som om jag pratat med grannen.

Just nu vill jag bara få ett slut på allt! Orkar inte med det här:(

Av Pernilla - 10 december 2013 22:26

Ångest, denna ångest som invaderar hela kroppen och själen. När jag bara vill krypa ihop i ett tryggt hörn och bara somna bort från allt. När det knyter sig i kroppen och jag vill krypa ur mitt skinn, men ligger i en hög och inte kan röra mig. När den där lilla saken börjar gnaga och gör ett större och större hål inuti. När jag känner mig rutten inifrån och ut. Ett stort svart ruttet hål av uppgivenhet, värdelöshet och hopplöshet. När jag bara vill skrika rakt ut, hoppa från en skyskrapa så att denna smärta försvinner. När det känns som om det skulle hjälpa att ta ett rakblad och skära djupa hål i min kropp. När den stundens fysiska smärta tar bort en millisekunds psykisk smärta och det är värt det.

Så har jag det just nu!

Av Pernilla - 3 augusti 2013 12:19

När sömnen tryter är det ett helvete. Ingen tid för hjärnan att vila. Malande 24 timmar om dygnet. Fruktansvärt. Jag blir desperat. Måste sova till vilket pris som helst.

Var tvungen att få hjälp. Och vem vänder jag mig till? Min bästa läkare så klart! Skickade mail:

"Hej Xxxxx!

 
Äntligen är du tillbaka! En av mina överlevnadsstrategier har varit 29/7. 
Sommaren har varit och är katastrof, särskilt juli. 
 
Det mörka hålet är bra djupt den här gången och jag fixar inte att komma upp. Du som känner mig förstår nog hur illa det är när jag säger att jag inte gått till skapandegruppen och att jag tagit kontakt med Psykologen(!).
Har träffat honom ett par gånger och han hade pratat med Psykiatern för hon ringde i fredags. Men det hjälper inte. 
 
Har insett att jag kommit till en punkt där jag inte bryr mig vad som händer. Allt kvittar. Jag bryr mig inte vad som händer med mig. I går kunde jag inte somna så jag tog sömntablett, imovane. Hände inget och vips hade jag tagit 6 stycken. Hände inget. Tog 7 ocascand. Hände inget. Tänkte tabletter och sprit är inte bra, men jag har ju inte tagit så många så om jag dricker så kommer jag nog bara bli trött. Och händer det något annat så gör det. Så jag drack Whiskey, så jävla äckligt. Hände inget. Så jag drack mer och till slut somnade jag. Blir så desperat när jag inte kan sova. Måste få vila huvudet. Dör jag så dör jag, skadas jag så skadas jag. Det kvittar vad som händer. Allt kvittar. Jag fattar ju att det inte är bra men som sagt känner bara att det kvittar vad som händer. 
Tänker inte berätta för Psykologen eller Psykiatern. Det är ändå bara dig jag litar på. Och jag har skurit mig ett par gånger. Fast det vet Psykologen. 
 
Vet inte vad jag ska göra, du behöver nog hjälpa mig. 
 
Hälsningar X"
 
Jag fick en tid dagen efter. Vi kom båda fram till att det inte var ett försök till att ta livet av mig, utan desperation av sömnbristen. Jag var säker på att allt skulle bli bättre om jag fick sova.
 
Jag fick ett tillägg till min sömnmedicin. Åh, bara jag fick sova. Funkade icke. Provade två nätter, men nej. Kontaktade honom igår igen och fick en annan tilläggsmedicin.
Och den funkade: I NATT HAR JAG SOVIT!! Det var fantastiskt. Rekommenderas. Prova att sova för det underlättar en hel del. Hjärnan får vila och det blir lite lättare att orka och sortera saker. Det hjälper inte att bli frisk men det underlättar miljoner gånger om!
 
 
 
Av Pernilla - 1 augusti 2013 19:20

Ska försöka skriva lite mer i helgen. Jag har i alla fall träffat min bästa läkare och känner mig mycket mycket tryggare. Allt skit finns ju kvar men jag vet att jag har honom att vända mig till när det panikar. Det hjälper mycket!

Av Pernilla - 28 juli 2013 11:11

I morgon ska min fyr i mörkret vara tillbaka, min livboj! Min bästa läkare ska börja jobba efter sin semester igen.

Och jag behöver honom verkligen. Märker att struntar i vilka konsekvenser saker jag gör får. Allt kvittar. Dör jag så dör jag, skadas jag så skadas jag...............



                                                  
 

Av Pernilla - 27 juli 2013 00:06

En sekund i taget och så småningom måste det bli måndag! Min läkare kan inte göra underverk, eller jo det kan han. Han är som stesolid i mänskligform! Hans röst och klokhet lugnar mig något enormt!!
Rakbladsjävlarna vann idag igen:(

Av Pernilla - 23 juli 2013 22:44

Mitt mål: överleva så gott jag kan utan att ska mig till på måndag.
Vad händer på måndag? Jo, min bästa läkare är tillbaka efter semestern. Min livboj, min fyr i mörkret.
Jag längtar förmodligen mer att han kommer tillbaka än vad han själv gör. Alla vill väl ha längre semester. Men för mig är det en räddning, att veta att han kommer tillbaka!

Presentation


46 år som en dag för 7 år sen blev sjuk i en djup svårbehandlad depression.
Mamma till 2 vuxna barn.Nyseparerad efter 27 års samboskap.
Matte till 1 hund och 1 katt.
Vän, kusin, syster, dotter..........

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards