Klarat två dagars jobb! Jobbar för det mesta med lurar på och det funkar för att stänga ute världen. Hade det inte varit för att det är svårt att se texten på datorskärmen hade jag haft solglasögon också.

Imorgon är det min lediga dag och det behövs, vet inte vad jag skulle gjort om jag inte haft den återhämtningsdagen!? 25% jobb med en återhämtningsdag/vecka är det som funkar ok just nu. Jag tycker att jag kämpar på rätt bra med tanke på att jag varit sjukskriven i nästan 7 år. Och när jag tittade i kalendern så har jag faktiskt jobbat fler dagar än vad jag varit hemma och sjuk denna våren.

Sambon och jag funkar inte alls just nu. Det är skitjobbigt. Han pratar typ inte med mig. Förra veckan tog han ut flera tusen från vårt konto och säger bara att han behövde dem. Och vem som helst kan ju räkna ut att flera tusen från ett konto där en är sjukskriven och en får a-kassepengar är förödande. Gröt är inte gott speciellt länge:( I söndags var han borta när jag vaknade vid 08 och kom inte hem förrän på kvällen. När jag frågade var han varit sa han bara lite varstans:( I kväll har jag försök småprata men han svarar knappt eller inte alls, så jag gav upp. Vi bor i samma lägenhet bara. Det är vad vi har gemensamt just nu. Och jag önskar att jag orkade ta tag i det men jag kämpar för att orka leva. Jag kan ju dessutom bara ta ansvar för vad jag gör. Jag tänker inte sjunka ner till hans fjantiga nivå. Jag tänker vara vuxen! Men hur länge kommer det funka innan det brakar loss ordentligt. Allt hänger på att jag håller mig passiv känns det som.

Önskar faktiskt att jag hade en psykolog nu. Men min slutade ju i höstas och då bestämde han och jag att jag inte skulle ha någon ny och börja om. Men han sa också att om jag ångrade mig så skulle jag säga till så skulle jag få en ny. Vilket jag gjort och fått veta att det är väntetid:(

Nu ska jag försöka få lite sömn och fly från depressionsjäveln.

Känner att jag skulle behöva skriva av mig, men är så oändligt trött. Och om jag ska orka gå och jobba imorgon borde jag försöka sova nu!!! Och jag hoppad på sömn för det behöver jag. Kanske skriver jag om jag inte kan somna, annars blir det imorgon för det måste ut!

Onsdag, min lediga dag. Dagen då jag försöker återhämta mig. Åh, vad jag behöver den dagen. Lugn och ro. Ha, trodde jag! Sambon har bjudit hit en massa människor ikväll. Dessutom tyckte han att jag skulle städa. Men det kan han glömma! Jag tänker inte sätta igång och dammsuga etc

Vi har haft det så dåligt ihop den senaste tiden. Ja, nästan hela den tiden jag varit sjuk. 7 år. Men extra de senaste månaderna. Vi lever två separata liv. Pratar knappt med varandra. Men jag orkar inte ta tag i det och försöka laga det. Det är inte bara i bitar, det är helt krossat. Vi borde förmodligen dela på oss innan vi hatar varandra helt och hållet. Men var fan hittar man den energin? När man inte har energi nog att ta sig igenom en hel dag?

Ska få ny läkare på psyk då den jag har slutar nu. Och det man ska INTE googla sin läkare. Det var inga roliga omdömen hon fått. Hoppas på att det har med personkemi och att hon och jag klickar bättre!

Idag är jag i något slags zombietillstånd, är inte här riktigt. Jobbat idag men efter 1 timme var jag helt slut. 2,5 timme låter inte mycket men för mig är det det.

Och nu kommer påskhelvetet:( Avskyr storhelger. Man ska så mycket då. Träffa den och den och den. Fast en sak är bra och det är att dottern och hennes sambo kommer ner. Har inte träffat henne sen i julas och honom har jag inte sett sen i Oktober. Och så får jag så klart träffa sonen och hans sambo, inte helt fel det heller:) Även om jag träffar dem oftare.

Men först måste jag ta mig igenom jobbdagarna. Mer energi och det där som jag hört talas om som heter glädje, tack!!!

Hur lever man? Många säger att ingen har sagt att livet är rättvist. Men är det någon som har sagt att det ska vara orättvist då? Jag förstår att ingen kan fixa ett gott liv åt mig men när ångesten rider en hela tiden, hur ska jag då fixa ett gott liv till mig själv?

Står och tittar ut genom fönstret, solen skiner och många är ute och går. De ser ut att ha ett gott liv, men vad vet jag om det egentligen? Men de ser i alla fall ut att veta hur man lever. För det vet inte jag!!!

I onsdags kontaktade jag min nya psykläkare för jag behövde/behöver verkligen hjälp. Min bästa läkare är ledig denna veckan så jag gjorde det jag i princip aldrig gör: Ber om hjälp! Han lovade ringa som igår. Gjorde han det? Icke:( ingen kontakt på något sätt. Så besviken att inte kunna lita på andra när jag ber om hjälp!
Kan inte påstå att det minskat min ångest och mina svarta tankar.

Känner mig så oändligt ensam. Visst jag har mina barn, djur, min sambo, min familj och vänner. Men jag kan inte prata med dem de är för nära på något sätt. Och sen efter man pratat så tittar de på en med "pity eyes" hela tiden.

Åh, vad jag önskar att jag hade någon att prata med just nu. Min hjärna och jag kommunicerar inte så bra. Jag bara sitter rakt upp och ner med tårar som rinner och är så energilös att jag inte ens kan förmå mig att torka bort dem.