Brukar få allergiskreaktion av klyschor och käcka tillrop á la Paulo Coelo, men den här texten var verkligen tankeväckande!!



Det krävs styrka för att vara tuff.
Det krävs mod för att vara ömsint.

Det krävs styrka för att hålla garden uppe.
Det krävs mod för att sänka garden.

Det krävs styrka för att övervinna.
Det krävs mod för att ge sig.

Det krävs styrka för att var helt säker.
Det krävs mod för att våga tvivla.

Det krävs styrka för att passa in.
Det krävs mod för att var annorlunda.

Det krävs styrka för att känna en väns smärta.
Det krävs mod för att känna sin egen smärta.

Det krävs styrka för att dölja sina känslor.
Det krävs mod för att visa dem.

Det krävs styrka för att uthärda övergrepp.
Det krävs mod för att sätta stopp för dem.

Det krävs styrka för att stå ensam.
Det krävs mod för att luta sig mot någon.

Det krävs styrka för att älska.
Det krävs mod för att låta sig älskas.

Det krävs styrka för att överleva.
Det krävs mod för att leva.

Texten är hämtad ur Det är aldrig kört! Samlingsvolym, av Kristina Reftel

Fk sa nej till att arbetsträna mer på 25%. Handläggaren sa att man bara har 90 dagar att arbetsträna och att dagar behövs när jag skulle höja från 25%. Borde ju vara viktigare att klara 25% tycker jag. Annars blir det ju 0%!

Hon sa att det bara var som jag var rädd. Det kändes precis som om hon tyckte att ångest bara var ett påhitt och att hon inte lyssnade på mig.

Orkade inte prata med henne för jag blev ledsen och kände mig överkörd. Ville bara avsluta. Hon sa att det aldrig varit tal om något annat än att jag ska börja jobba nu. Vilket inte är sant. På förra mötet vi hade med arbetsgivare och min läkare så bestämde vi att jag skulle prata med min läkare som i förra veckan för att besluta om min arbetsträning skulle övergå i jobb. Jag pratade med honom i fredags och vi tyckte då båda att arbetsträning ett tag till var bäst. Han sa också att jag skulle säga till henne att kontakta honom om hon sa emot. Men jag orkade inte tjafsa med henne. Jag blev bara så ledsen och kände att hon inte lyssnade. Att hon tyckte att jag bara ljög om min ångest. Suck. Ville bara bli av med henne........

Det är inte lönt att säga till någon hur jag mår. Ingen orkar bry sig längre. Det blir bara suckar och blickar när jag drar mig undan. Det är nästan bara min bästa läkare som orkar höra mig älta!!

Har pratat med min bästa läkare idag, min stesolid i människoform. Det hjälpte lite en stund. Han är så klok. Jag kan bli lugn av att läsa hans namn nästan för han är en sån trygghet för mig. Men nu är det tyvärr återigen totalsvart. Har tagit lugnande och det har i alla fall lugnat ner hjärtat. Alltid något. Nu ska jag försöka flyktsova.

Det är svart, mörkt och tungt just nu. Mycket självmordstankar och ångest.
Hur länge orkar man? Hur länge orkar jag? Hur länge är det värt det? För pyttepyttesmå ljusa stunder. Blixtsekunder av ljus i ett evigt mörker!

Hej Ångest! Det var längesen....nej, det var det inte och du är fan inte välkommen.
Försöker rita bort ångesten, se på tv, spela spel på mobilen etc Inget funkar. Jag vill flyktsova men sov så kasst i natt. Jävla skitångest stick iväg, ut med dig!!!!!