Blev lite ledsen när jag skrev de föregående inläggen. Vet inte varför, det var ju egentligen inte något av det jag skrev som jag hade att bli ledsen över! Men nya tag!

2007, det var då hela det här helvetet började.

Vet inte hur många gånger jag försökt skriva om min sjukdom. Oändligt många gånger ialla fall. Men allt blir ett samelsurim av sjukskrivning, läkare, psykologer, försäkringskassan , arbetsgivare, att vara inlagd, behandlingar och jag vet inte vad. Mycket är glömt, mycket är förträngt och en hel del är obegripligt för mig.

Men nu tror jag att jag är mogen att göra ett nytt allvarligt försök!!

Jag har en svårbehandlad depression, recidiverande depression, social fobi, panikångest, självskadebeteende, ångest från helvetet, sömnsvårigheter och säkert en massa annat skit som jag glömt/förträngt, men som förhoppningsvis kommer att poppa upp nu när jag gräver i det här. Det är inget jag längtar efter, men är det något jag lärt mig under de här åren så är det att inget går att begrava för evigt. Det måste upp, ut och spricka som ett troll i solen.

Har du frågor till mig? Om mig, min sjukdom eller något annat du undrar över? Använd frågerutan eller så finns ju kommentarerna här också. Ge mig feedback!! Det kommer jag behöva!

Det här kommer av olika anledningar att ta tid att skriva

Dels handlar det om många års sjukdom och dels orkar jag inte skriva så mycket i taget. Sjukdomen gör mig trött och att läsa dagböcker och annat river upp mycket gammalt. Så allt blir en enda sörja. Men jag känner ändå att det är nyttigt att få perspektiv och kunskap om det jag glömt och förträngt. Jag vill inte, hur smärtsamt det än är, att åren som gått ska bli en tom lucka i mitt liv.