Onsdag, min lediga dag. Dagen då jag försöker återhämta mig. Åh, vad jag behöver den dagen. Lugn och ro. Ha, trodde jag! Sambon har bjudit hit en massa människor ikväll. Dessutom tyckte han att jag skulle städa. Men det kan han glömma! Jag tänker inte sätta igång och dammsuga etc

Vi har haft det så dåligt ihop den senaste tiden. Ja, nästan hela den tiden jag varit sjuk. 7 år. Men extra de senaste månaderna. Vi lever två separata liv. Pratar knappt med varandra. Men jag orkar inte ta tag i det och försöka laga det. Det är inte bara i bitar, det är helt krossat. Vi borde förmodligen dela på oss innan vi hatar varandra helt och hållet. Men var fan hittar man den energin? När man inte har energi nog att ta sig igenom en hel dag?

Ska få ny läkare på psyk då den jag har slutar nu. Och det man ska INTE googla sin läkare. Det var inga roliga omdömen hon fått. Hoppas på att det har med personkemi och att hon och jag klickar bättre!

 

N021

30 april 2014 20:21

Vad skönt att jag äntligen hittat en riktig blogg! Blir så trött på alla perfekta personer. Känner igen mig så väl i allt du skriver. Jag själv har hittat ett sätt att lätta lite på allt, men det är inget bra sätt. Är student på högskola så jag pluggar och pluggar för att skjuta ifrån allt jobbigt i privatlivet, men nackdelen är att jag går in i väggen då och då. Vi får kämpa på du och jag!

Pernilla

1 maj 2014 13:36

Tack för komplimangen om bloggen. Jag lovar att du bara kommer att få läsa äkta känslor och händelser. Ingen har ett perfekt liv(även om många låtsas ha det).Och vi är en hel del som har ett helvete många gånger! Ja, vi får kämpa på!

 

Ida

2 maj 2014 20:50

Hej!
Har precis hittat din blogg!
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver då jag själv varit deprimerad i minst 17 år av mina snart 28 levnads år.
Det som du beskrev i ett inlägg om ensamheten, att du känner dig så ensam trots att du har sambo, barn, vänner mfl omkring dig men ändå känner du dig ensam.

Behöver du någon att bolla dina tankar med så ställer jag gärna upp, ibland är de enklare att prata med en främling med liknande upplevelser än familj o vänner då man känner att man belastar dem med sina problem.

Min mail är: simnig@hotmail.com

Trevlig helg!

Med vänlig hälsning, Ida

Pernilla

4 maj 2014 22:52

Tack för omtanken! Jag sparar adressen! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska flytta. Hjärnan samarbetar inte så allt är en enda röra. Panikattacker. Flyktsömn och icke sömn. Katt som protest/stresskissar lite här och var. Nya lägenheten är större och betydligt mer som ett hem. Handfat på toaletten, bara en så sak. Stor ba...

Livet är inget att ha!

Fattar inte hur jag kan vara så trött som jag är. Vill bara sova hela tiden. Känns som om jag blivit förgiftat eller något. Kroppen fungerar inte. Inte knoppen heller för den delen. Sova, ha ångest, sova, ha ångest, sova.........Never ending stor...

Grubblar mycket. På om jag ska be att få bli inlagd, på om jag är värd att slösa vård på - jag blir ju ändå inte bra. Fan, jag är verklingen inte till någon nytta. Bara massa besvär för alla. Och inte kan jag jobba och "göra rätt för mig". Jag får pe...

Mörkret är stort och tungt nu. Min läkare vill att jag ska läggas in på psyk: "Annars kommer det svarta monstret äta upp dig". Jag känner att jag befinner mig i limbo med mig själv. Jag vet att det här är ohållbart i längden. Men jag vet också att de...