Just nu är allt rörigt i mitt huvud. Försöker tänka men allt bara snurrar och jag får inte tag i någon tråd att börja nysta med.

Jag är förkyld och hostig. Och det gör mig glad. Äntligen en normal sjukdom! En sjukdom som är fysisk och går över! Vem sa att jag var knäpp;)

Hörru livet! Jag är jävligt trött på alla käftsmällar du ger mig hela tiden! Lägg av med det! Dra åt helvete! Pallar inte mer!

Klarat två dagars jobb! Jobbar för det mesta med lurar på och det funkar för att stänga ute världen. Hade det inte varit för att det är svårt att se texten på datorskärmen hade jag haft solglasögon också.

Imorgon är det min lediga dag och det behövs, vet inte vad jag skulle gjort om jag inte haft den återhämtningsdagen!? 25% jobb med en återhämtningsdag/vecka är det som funkar ok just nu. Jag tycker att jag kämpar på rätt bra med tanke på att jag varit sjukskriven i nästan 7 år. Och när jag tittade i kalendern så har jag faktiskt jobbat fler dagar än vad jag varit hemma och sjuk denna våren.

Sambon och jag funkar inte alls just nu. Det är skitjobbigt. Han pratar typ inte med mig. Förra veckan tog han ut flera tusen från vårt konto och säger bara att han behövde dem. Och vem som helst kan ju räkna ut att flera tusen från ett konto där en är sjukskriven och en får a-kassepengar är förödande. Gröt är inte gott speciellt länge:( I söndags var han borta när jag vaknade vid 08 och kom inte hem förrän på kvällen. När jag frågade var han varit sa han bara lite varstans:( I kväll har jag försök småprata men han svarar knappt eller inte alls, så jag gav upp. Vi bor i samma lägenhet bara. Det är vad vi har gemensamt just nu. Och jag önskar att jag orkade ta tag i det men jag kämpar för att orka leva. Jag kan ju dessutom bara ta ansvar för vad jag gör. Jag tänker inte sjunka ner till hans fjantiga nivå. Jag tänker vara vuxen! Men hur länge kommer det funka innan det brakar loss ordentligt. Allt hänger på att jag håller mig passiv känns det som.

Önskar faktiskt att jag hade en psykolog nu. Men min slutade ju i höstas och då bestämde han och jag att jag inte skulle ha någon ny och börja om. Men han sa också att om jag ångrade mig så skulle jag säga till så skulle jag få en ny. Vilket jag gjort och fått veta att det är väntetid:(

Nu ska jag försöka få lite sömn och fly från depressionsjäveln.

Känner att jag skulle behöva skriva av mig, men är så oändligt trött. Och om jag ska orka gå och jobba imorgon borde jag försöka sova nu!!! Och jag hoppad på sömn för det behöver jag. Kanske skriver jag om jag inte kan somna, annars blir det imorgon för det måste ut!