Mörkret är stort och tungt nu. Min läkare vill att jag ska läggas in på psyk: "Annars kommer det svarta monstret äta upp dig". Jag känner att jag befinner mig i limbo med mig själv. Jag vet att det här är ohållbart i längden. Men jag vet också att det är hemskt hemskt att vara inlåst. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag känner mig så liten och rädd.
Jag behöver någon att hålla i handen och någon som kan hjälpa mig med praktiska saker. Jag har ju katten, inte ett enda rent plagg, disk upp till taket i köket. Vad fan ska jag göra? Just nu tänker jag försöka sova bort lite liv.
Att jag inte har rena kläder är att jag utvecklat någon slags fobi mot tvättstugan här. Jag kan bara inte ta mig ner dit, det går bara inte.
Sen snurrar det i huvudet: om jag tar mig till psykakut och de inte vill lägga in mig. Vad gör jag då? Då finns inget mer. Både Lund och Malmö allmänpsyk har ju sagt nej till att ta emot mig mer. Med förklaringen att de inte anser att de kan göra mer för att hjälpa mig!