Fortfarande rörigt i huvudet men nu kan jag skriva lite om det. Jag ville inte göra det innan vi pratat med barnen. Vilket vi gjort nu. Det är så att jag och sambon ska separera. Efter 27 år tillsammans. Vi är vänner men det är en stor sorg. Ytterligare en sak som lägger sig ovanpå allt annat. Och ett liv som ska omvärderas. Vi har ju praktiskt taget växt upp ihop!

Och det här med att leta lägenhet. Det kräver mycket energi och kontakter. Energin har jag definitivt inte och det finns inte mycket som jag tycker är tråkigare och jobbigare än flytt, inredning och möblering. Önskar någon kunde göra det åt mig och bara säga. Varsågod här ska du bo.

Åh, vad jag önskar att jag hade en samtalskontakt nu. Det hade verkligen behövts!

 

Ida

11 juni 2014 20:38

Det är aldrig lätt att bryta upp o antar att de är skitsvårt om man då som ni varit tillsammans 27 år!

Jag ger dig all energi jag kan! Hoppas att du får en samtalskontakt snart!

Kram

Pernilla

11 juni 2014 21:15

Tack!
Nej, det är inte lätt. Och jobbigt att bo ihop även om vi är vänner. För nu är det bestämt och då vill jag bara få det gjort.
Kram

 

Livetnuoch

16 juni 2014 14:22

Hej. Intressant att få sölja din blogg. Du är även väkommen att följa mig Livetnuoch.blogg.se

http://Livetnuoch.blogg.se

Pernilla

20 juni 2014 11:43

Tack! Jag tittar förbi din blogg!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska flytta. Hjärnan samarbetar inte så allt är en enda röra. Panikattacker. Flyktsömn och icke sömn. Katt som protest/stresskissar lite här och var. Nya lägenheten är större och betydligt mer som ett hem. Handfat på toaletten, bara en så sak. Stor ba...

Livet är inget att ha!

Fattar inte hur jag kan vara så trött som jag är. Vill bara sova hela tiden. Känns som om jag blivit förgiftat eller något. Kroppen fungerar inte. Inte knoppen heller för den delen. Sova, ha ångest, sova, ha ångest, sova.........Never ending stor...

Grubblar mycket. På om jag ska be att få bli inlagd, på om jag är värd att slösa vård på - jag blir ju ändå inte bra. Fan, jag är verklingen inte till någon nytta. Bara massa besvär för alla. Och inte kan jag jobba och "göra rätt för mig". Jag får pe...

Mörkret är stort och tungt nu. Min läkare vill att jag ska läggas in på psyk: "Annars kommer det svarta monstret äta upp dig". Jag känner att jag befinner mig i limbo med mig själv. Jag vet att det här är ohållbart i längden. Men jag vet också att de...