Valde att stanna hemma själv idag. Orkade inte fira med (ex)sambon och våra gemensamma vänner. Eller är det bara hans vänner nu? Har känt dem lika länge som jag känt min (ex)sambo. Dvs. 27 år. Men det är hans vänner från början, så jag gissar att jag inte är prio nr 1 för dem. Och det förstår jag. Men det är så mycket som är ens liv som måste omformuleras. Jag har ingen brist på fina egna vänner, men det är alltid med hans vänner vi firat nyår, midsommar etc.
Jag skriver ex inom parentes för vi är ju sambo fortfarande. Ingen lägenhet i sikte för min del än. Önskar jag hade massa kontakter så att jag kunde få flytta nu. Det är jobbigt att gå och vänta. Vill ha det gjort nu!!
Är sjukskriven på heltid ett par veckor för jag behöver återhämta mig. Märker att jag börjar gå nedåt och att jag börjar bli utmattad. Hittar inte ord tex. Ett typiskt nr 1 tecken för att min hjärna behöver en paus.

Hoppas ni alla har en fin midsommarhelg!

 

Rutmarie

23 juni 2014 10:21

Hej! Jag har tänkt så mycket på dig o på hur du har det. Ser nu att ni ska separera, hoppas att du hittar en lägenhet snabbt o få komma i ordning. Jag har ju ingen blogg längre då vi har genomgått en vidrig period med en som vi trodde var en vän o jag ville inte sätta lösen på bloggen. Funderar på att skaffa en ny men vet inte vart. Vill bara säga att jag finns om du behöver prata, säg bara till. Kram.

Pernilla

23 juni 2014 11:54

Tack! Du är så gullig.
Verkar sjukt jobbigt att ha människor i sin närhet som inte ens kan låta bli ens blogg.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska flytta. Hjärnan samarbetar inte så allt är en enda röra. Panikattacker. Flyktsömn och icke sömn. Katt som protest/stresskissar lite här och var. Nya lägenheten är större och betydligt mer som ett hem. Handfat på toaletten, bara en så sak. Stor ba...

Livet är inget att ha!

Fattar inte hur jag kan vara så trött som jag är. Vill bara sova hela tiden. Känns som om jag blivit förgiftat eller något. Kroppen fungerar inte. Inte knoppen heller för den delen. Sova, ha ångest, sova, ha ångest, sova.........Never ending stor...

Grubblar mycket. På om jag ska be att få bli inlagd, på om jag är värd att slösa vård på - jag blir ju ändå inte bra. Fan, jag är verklingen inte till någon nytta. Bara massa besvär för alla. Och inte kan jag jobba och "göra rätt för mig". Jag får pe...

Mörkret är stort och tungt nu. Min läkare vill att jag ska läggas in på psyk: "Annars kommer det svarta monstret äta upp dig". Jag känner att jag befinner mig i limbo med mig själv. Jag vet att det här är ohållbart i längden. Men jag vet också att de...