Helvetet på jorden! Det känns som om det går åt helt fel håll. Hjärnan samarbetar inte alls. Den försöker bara komma på alternativ, istället för att skära, att skada mig själv. Två gånger i helgen har jag verkligen velat förbereda att ta slut på mitt elände. Men blivit störd båda gångerna. När jag sovit och vaknar skriker hela kroppen Nej, Nej, Nej! Vill verkligen inte vakna.

I fredags hade jag dessutom världens mest konstiga samtal med min nya läkare på psyk, det sämsta telefonsamtalet med en läkare någonsin! Min nya läkare på psyk. Han är extremt dålig för mig. Han verkar helt yr. Massa saker jag redan gjort föreslog han att jag skulle prova. Som forskningsprojekt och dagpsykiatri. Goddag yxskaft! Han frågade också om jag mådde lika som jag gjorde i måndags. När jag då sa sämre svarade han bara: Jaha.
Alltså jag hade fått lika mycket ut av det samtalet som om jag pratat med grannen.

Just nu vill jag bara få ett slut på allt! Orkar inte med det här:(