Min bästa läkare har semester nästa vecka! PANIK! Jag unnar honom verkligen ledigt men ur ett egotrippat synsätt blir det ett helvete att veta att jag inte kan få tag i honom om jag behöver. Han är min livlina, min fyr i mörkret!

Fk sa nej till att arbetsträna mer på 25%. Handläggaren sa att man bara har 90 dagar att arbetsträna och att dagar behövs när jag skulle höja från 25%. Borde ju vara viktigare att klara 25% tycker jag. Annars blir det ju 0%!

Hon sa att det bara var som jag var rädd. Det kändes precis som om hon tyckte att ångest bara var ett påhitt och att hon inte lyssnade på mig.

Orkade inte prata med henne för jag blev ledsen och kände mig överkörd. Ville bara avsluta. Hon sa att det aldrig varit tal om något annat än att jag ska börja jobba nu. Vilket inte är sant. På förra mötet vi hade med arbetsgivare och min läkare så bestämde vi att jag skulle prata med min läkare som i förra veckan för att besluta om min arbetsträning skulle övergå i jobb. Jag pratade med honom i fredags och vi tyckte då båda att arbetsträning ett tag till var bäst. Han sa också att jag skulle säga till henne att kontakta honom om hon sa emot. Men jag orkade inte tjafsa med henne. Jag blev bara så ledsen och kände att hon inte lyssnade. Att hon tyckte att jag bara ljög om min ångest. Suck. Ville bara bli av med henne........

Det är inte lönt att säga till någon hur jag mår. Ingen orkar bry sig längre. Det blir bara suckar och blickar när jag drar mig undan. Det är nästan bara min bästa läkare som orkar höra mig älta!!

Har pratat med min bästa läkare idag, min stesolid i människoform. Det hjälpte lite en stund. Han är så klok. Jag kan bli lugn av att läsa hans namn nästan för han är en sån trygghet för mig. Men nu är det tyvärr återigen totalsvart. Har tagit lugnande och det har i alla fall lugnat ner hjärtat. Alltid något. Nu ska jag försöka flyktsova.

Jag har nu arbetstränat i 5 veckor och det har gått jättebra. Fick en "snyting" i fredags dock då jag inte insåg att det var förmycket folk omkring mig. Liten dipp i helgen men idag känns det bra. De är jättetrevliga och snälla där jag arbetstränar, känner mig nöjd när jag ska gå dit. Än så länge är det bara varannan dag 2 timmar men det räcker för hjärnmos, bra hjärnmos alltså!!

Har varit hos min bästa läkare idag och taktikpratat inför nästa veckas möte med arbetsgivare och fk. Fick även medicin för jag har fått stresseksem i hårbotten, någon slags kortison.

Jag har fått upp mitt hb till en hyfsad nivå och diabetesen är under kontroll. Har ändrat mycket med min kost och tar även tabletter för medicinen. Vilken skillnad det är i ork när saker och ting är hela i kroppen. Innan orkade jag knappt ens ta mig uppför den enda trappan upp till vår lägenheten. Jag flåsade som om jag skulle falla ned död. Inte för att jag har bra kondis nu men jag orkar massor mer.

Sömnen är ff usel, skitjobbigt. Behöver sova extra bra nu när jag arbetstränar känner jag. Fick medikamenter för sömnhjälp och jag får köra på det helt enkelt.

Funderar mycket nu på ett möte vi ska ha på måndag. Det är jag, min bästa läkare, fk och min arbetsgivare. Jag känner att jag måste komma igång med något även om jag inte är bra. Blir tokig(are) av att gå hemma och inte göra något. Har så svårt att ta tag i saker hemma. Tycker inte det är roligt. Är inte ett dugg intresserad av heminredning, kunde inte bry mig mindre. Men det är alltid en oro att gå på stormöten, känner mig inte alls bekväm med att vara i centrum. Men jag har min bästa läkare med så det ska nog gå bra hoppas jag!

Så dålig på att skriva. Har fullt upp med att bli starkar och stiga uppåt    . Det går, sakta, men det går! Har varit uppe i norra sverige hos dottern ett tag och det gick över förväntan. Hon och jag bråkade inte en enda gång. Så skönt!

Nytt sjukintyg är på väg och på agendan den närmsta tiden är ett stormöte med fk, min läkare, arbetsgivare. Jag känner att jag trots jojo-måeende så måste jag ut/iväg. Hoppas att de kan hitta något som passar mig!

Öppenpsyk/dagpsyk flyttar nästa vecka så det kommer vara rörigt att hitta. tycker inte om sånt! Precis vad "tokiga" människor behöver mer av! Förrvirring!!

Har inte skrivit på några dagar. Har varit iväg och varit hundvakt. Nu när jag sover bättre så känner jag att hjärnan börjar kunna tänka och att jag orkar kämpa mig uppåt. Så det är det jag gör nu: Kämpar uppåt!!

Var hos min bästa läkare idag och det hjälper också att kämpa uppåt!!!