Ok, har lyckats ta mig till jobbet ett tag och måendet var på väg att vända åt rätt håll. Så fick jag reda på att jag inte får några semesterdagar i år. Jag har varit sjukskriven för länge och mina 25% räcker inte för att kvalificera till några dagar. Men tack! Nu orkar jag verkligen kämpa, nu när jag har att se fram emot jobb året runt:( Jag försöker verkligen kämpa och göra allt rätt, men så kommer knytnävsslag på knytnävsslag i ansiket. Jag behövde verkligen ha den "målbilden", kämpa på så kommer sommaren med ledighet och tid att tanka energi. Det är ju inte så att jag varit på långsemester och vilat upp mig. Jag är och har varit sjuk! Jag kämpar dygnet om, året om. Lite paus från att jobba utöver det är tydligen för mycket begärt. Jag bitter? Nej, inte alls:(

 

RMB

2 mars 2014 19:00

Hej!
Läser din blogg o undrar hur du gör för att ta dig igenom dom tunga svåra stunderna? Hur tacklar din familj ditt mående?
Jag lider själv av panikångest, depressioner, viss socialfobi sen 17 år tillbaka. Känner du dig någonsin ensam i din situation?

Kram Rutmarie

http://www.minafotsteg.blogg.se

Pernilla

3 mars 2014 12:24

Hej!
Jag fick verkligen fundera innan jag svarade dig. För när det gäller att hantera de svåra stunderna så går det lite på automatik. Men en sak är säker jag har lättare för att hantera dem om sömnen funkar. Sen har jag mim bästa läkare som alltid stöttar mig. Har jag pratat med honom så klarar jag kommande dygnet mycket bättre än om jag inte pratat med honom. Men jag är inte så bra på att hantera situationen överhuvudtaget:(

Nu har mina barn flyttat hemifrån och hanterar det mycket bättre än när de bodde mitt i det hela. Min sambo tycker självklart att det är jobbigt att bo med någon som konstant är ledsen o ångestfylld. I perioder lever vi nästan som var för sig, då jag gärna drar mig undan när jag mår som sämst.
Hoppas du fick svar på det du funderade över. Skriv igen annars!
Kram

 

Kristina Billow

10 mars 2014 11:10

Hej! Inom kort ger vi ut en bok om depression och panikångest som vi tycker är viktig att berätta om. Jag har läst din blogg och undrar om du kanske vill skriva om boken (oavsett om du hissar eller sågar den). I så fall skickar jag ett ex av den till dig. Allt du behöver göra är att skriva ett inlägg, gärna med en egentagen bild av boken, och länka till bokus.com. Är du intresserad? Undrar Kristina Billow på Natur & Kultur

Pernilla

10 mars 2014 14:39

Ja, absolut!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska flytta. Hjärnan samarbetar inte så allt är en enda röra. Panikattacker. Flyktsömn och icke sömn. Katt som protest/stresskissar lite här och var. Nya lägenheten är större och betydligt mer som ett hem. Handfat på toaletten, bara en så sak. Stor ba...

Livet är inget att ha!

Fattar inte hur jag kan vara så trött som jag är. Vill bara sova hela tiden. Känns som om jag blivit förgiftat eller något. Kroppen fungerar inte. Inte knoppen heller för den delen. Sova, ha ångest, sova, ha ångest, sova.........Never ending stor...

Grubblar mycket. På om jag ska be att få bli inlagd, på om jag är värd att slösa vård på - jag blir ju ändå inte bra. Fan, jag är verklingen inte till någon nytta. Bara massa besvär för alla. Och inte kan jag jobba och "göra rätt för mig". Jag får pe...

Mörkret är stort och tungt nu. Min läkare vill att jag ska läggas in på psyk: "Annars kommer det svarta monstret äta upp dig". Jag känner att jag befinner mig i limbo med mig själv. Jag vet att det här är ohållbart i längden. Men jag vet också att de...