Klarat två dagars jobb! Jobbar för det mesta med lurar på och det funkar för att stänga ute världen. Hade det inte varit för att det är svårt att se texten på datorskärmen hade jag haft solglasögon också.

Imorgon är det min lediga dag och det behövs, vet inte vad jag skulle gjort om jag inte haft den återhämtningsdagen!? 25% jobb med en återhämtningsdag/vecka är det som funkar ok just nu. Jag tycker att jag kämpar på rätt bra med tanke på att jag varit sjukskriven i nästan 7 år. Och när jag tittade i kalendern så har jag faktiskt jobbat fler dagar än vad jag varit hemma och sjuk denna våren.

Sambon och jag funkar inte alls just nu. Det är skitjobbigt. Han pratar typ inte med mig. Förra veckan tog han ut flera tusen från vårt konto och säger bara att han behövde dem. Och vem som helst kan ju räkna ut att flera tusen från ett konto där en är sjukskriven och en får a-kassepengar är förödande. Gröt är inte gott speciellt länge:( I söndags var han borta när jag vaknade vid 08 och kom inte hem förrän på kvällen. När jag frågade var han varit sa han bara lite varstans:( I kväll har jag försök småprata men han svarar knappt eller inte alls, så jag gav upp. Vi bor i samma lägenhet bara. Det är vad vi har gemensamt just nu. Och jag önskar att jag orkade ta tag i det men jag kämpar för att orka leva. Jag kan ju dessutom bara ta ansvar för vad jag gör. Jag tänker inte sjunka ner till hans fjantiga nivå. Jag tänker vara vuxen! Men hur länge kommer det funka innan det brakar loss ordentligt. Allt hänger på att jag håller mig passiv känns det som.

Önskar faktiskt att jag hade en psykolog nu. Men min slutade ju i höstas och då bestämde han och jag att jag inte skulle ha någon ny och börja om. Men han sa också att om jag ångrade mig så skulle jag säga till så skulle jag få en ny. Vilket jag gjort och fått veta att det är väntetid:(

Nu ska jag försöka få lite sömn och fly från depressionsjäveln.

Känner att jag skulle behöva skriva av mig, men är så oändligt trött. Och om jag ska orka gå och jobba imorgon borde jag försöka sova nu!!! Och jag hoppad på sömn för det behöver jag. Kanske skriver jag om jag inte kan somna, annars blir det imorgon för det måste ut!

Ångesten river, klöser och gör sönder mig! Har försökt vara uppe och göra lite saker men det går inte. Ångesten tar över. Så nu har jag lagt mig med planen att sova. Sova tills jag dör helst, men så kommer det ju inte bli. Men, snälla jävla LIVSHELVETE, kan jag få sova ett dygn i alla fall?

Jag vill faktiskt inte leva mer! Ser ingen mening med att jag ska finnas här på jorden. Jag är bara till besvär och kostar pengar känns det som.

Hittar inga glädjeämnen förutom mina barn. Dem träffar jag kanske 4 ggr om året. De har sina liv och det är som det ska!

Jag som var en bokslukare har inte läst många sidor sen jag blev sjuk. Scrapbookingen lockar inte längre. Tecka, jag orkar rita ett öga visserligen väldigt ingående men sen finns ingen energi och ingen lust. Vill inte träffa vänner, orkar inte låtsas ( jag vet att jag inte måste men gör det ändå). Mina käkar är stenhårda, biter ihop för att inte visa hur jag mår. Jag skulle mycket väl kunna säga på jobbets fikastund att jag inte vill leva mer. Men de andra blir så obekväma så jag spänner mina käkar och håller flabben!

Det närmsta döden jag kan komma utan att dö är att sova, så det gör jag så mycket jag bara kan. LEVANDE DÖD helt enkelt:(

Har pratat med min bästa läkare idag, min stesolid i människoform. Det hjälpte lite en stund. Han är så klok. Jag kan bli lugn av att läsa hans namn nästan för han är en sån trygghet för mig. Men nu är det tyvärr återigen totalsvart. Har tagit lugnande och det har i alla fall lugnat ner hjärtat. Alltid något. Nu ska jag försöka flyktsova.

Hej Ångest! Det var längesen....nej, det var det inte och du är fan inte välkommen.
Försöker rita bort ångesten, se på tv, spela spel på mobilen etc Inget funkar. Jag vill flyktsova men sov så kasst i natt. Jävla skitångest stick iväg, ut med dig!!!!!

En sömnlös natt är inget nytt, långtifrån. Men att veta att jag om några timmar ska ta mig till jobbet, det är en olidlig tanke. Jag är inte bra på sömnlöshet, jag blir extra känslig och ångesten kommer som på beställning:( Sovit kasst sen i torsdag, pratade men min bästa läkare, som är som "stesolid i människoform", i morse och han är så klok och gör mig mindre orolig och ångestfylld. Men nu när jag ligger helt slut och kan omöjligt somna, och det trots sömntabletter:( Försöker jag frammana det vi pratade om i morse men det går så där......

Min två softa sovkompisar!