Är väldigt förundrad över att hjärnan kan hämta sig efter allt den går igenom. Jag har fortfarande stora luckor i mitt minne, men jag klarar av att göra uppgifter i databasen på jobbet. Såklart vill jag ha tillbaka mina minnen från exempelvis mina barns studenter och allt annat som raderats, men att klara av att göra jobbuppgifter är bra för nu.

Minnet har påverkats av depressionen, sömnstörningar, Ect 26 gånger, litiumförgiftning etc.
Jag blev dum i huvudet av min depression och Ect:n såg till att jag blev ännu dummare och dessutom minneslös.

Jag har alltså fått Ect 26 gånger i 2 perioder. 13 stycken varje gång. Första omgången hjälpte en del. Jag kom upp ur depressionen en bit, men sjönk så småningom ner igen. Det var livsräddande den gången, för jag var 1 sekund från döden. Andra omgången snodde bara de få minnen jag hade kvar. Så jag är väldigt kluven till behandlingen. Visst den räddade mitt liv, men det kanske själva inläggningen också hade gjort, även om det tagit längre tid. Att sövas varannan dag är också påfrestande. Tiden däromkring är väldigt zombielik. Men just i de perioderna var jag så dålig att jag inte brydde mig om vad de gjorde med mig. Jag bara lät dem göra det de tyckte var bäst. Så egentligen finns inget att ångra, jag hade inget val.

Jag har nu arbetstränat i 5 veckor och det har gått jättebra. Fick en "snyting" i fredags dock då jag inte insåg att det var förmycket folk omkring mig. Liten dipp i helgen men idag känns det bra. De är jättetrevliga och snälla där jag arbetstränar, känner mig nöjd när jag ska gå dit. Än så länge är det bara varannan dag 2 timmar men det räcker för hjärnmos, bra hjärnmos alltså!!

Har varit hos min bästa läkare idag och taktikpratat inför nästa veckas möte med arbetsgivare och fk. Fick även medicin för jag har fått stresseksem i hårbotten, någon slags kortison.

Jag har fått upp mitt hb till en hyfsad nivå och diabetesen är under kontroll. Har ändrat mycket med min kost och tar även tabletter för medicinen. Vilken skillnad det är i ork när saker och ting är hela i kroppen. Innan orkade jag knappt ens ta mig uppför den enda trappan upp till vår lägenheten. Jag flåsade som om jag skulle falla ned död. Inte för att jag har bra kondis nu men jag orkar massor mer.

Sömnen är ff usel, skitjobbigt. Behöver sova extra bra nu när jag arbetstränar känner jag. Fick medikamenter för sömnhjälp och jag får köra på det helt enkelt.

Så dålig på att skriva. Har fullt upp med att bli starkar och stiga uppåt    . Det går, sakta, men det går! Har varit uppe i norra sverige hos dottern ett tag och det gick över förväntan. Hon och jag bråkade inte en enda gång. Så skönt!

Nytt sjukintyg är på väg och på agendan den närmsta tiden är ett stormöte med fk, min läkare, arbetsgivare. Jag känner att jag trots jojo-måeende så måste jag ut/iväg. Hoppas att de kan hitta något som passar mig!

Öppenpsyk/dagpsyk flyttar nästa vecka så det kommer vara rörigt att hitta. tycker inte om sånt! Precis vad "tokiga" människor behöver mer av! Förrvirring!!

Har inte skrivit på några dagar. Har varit iväg och varit hundvakt. Nu när jag sover bättre så känner jag att hjärnan börjar kunna tänka och att jag orkar kämpa mig uppåt. Så det är det jag gör nu: Kämpar uppåt!!

Var hos min bästa läkare idag och det hjälper också att kämpa uppåt!!! 

Har varit hos min ena läkare idag, inte min bästa. Hon flippade inte ut, som jag trodde, när jag berättade om tabletterna och spriten.

Hon skrev ett tandvårdsintyg(600kr per halvår tror jag det var, bättre än inget). Att medicinen förstört mina tänder. Får ändå leta efter en tandläkare där avbetalning är möjligt, eftersom jag nu har 3 halva tänder. Dessutom skrev hon ut motion på recept. Får se vad det kostar att gå o simma(hon trodde receptet ger 10% rabatt)

Jag tog upp med henne meningen med att äta medicin när den inte hjälper. Så vi ska trappa ut Lamotriginen.
Hon går i pension vid årsskiftet så jag ska få en ny läkare, suck. Önskar henne så klart pensionering men orka dra allt igen.

När sömnen tryter är det ett helvete. Ingen tid för hjärnan att vila. Malande 24 timmar om dygnet. Fruktansvärt. Jag blir desperat. Måste sova till vilket pris som helst.

Var tvungen att få hjälp. Och vem vänder jag mig till? Min bästa läkare så klart! Skickade mail:

"Hej Xxxxx!

 

Ska försöka skriva lite mer i helgen. Jag har i alla fall träffat min bästa läkare och känner mig mycket mycket tryggare. Allt skit finns ju kvar men jag vet att jag har honom att vända mig till när det panikar. Det hjälper mycket!

Trodde verkligen att jag mådde bättre, har ändå kännts lite lättare någon dag. Trött så fort jag gör något, ja, men inte lika mycket ångest. Svårt och sova, somnade vid 04 i natt och vaknade 07. Men så har jag det, antingen sover jag för mycket eller för lite.

Så jag bestämde mig för att gå och handla lite ritmaterial. Försöker mig på att rita porträtt. Blir bättre och bättre tycker jag. Så jag kände att jag behövde lite skuggningspennor och annat. Att rita distraherar helvetestankarna lite, så det har blivit något av en ritual att teckna lite innan jag försöker sova.

Det gick bra att gå ute, till jag var nära Pandurohobby. Där bara "smällde det till"! Ångest, hyperventilerar, bankande hjärta, hjärna som snurrar, svetten som rinner. Fan!!!! Hur jag kom har jag ingen aning om!?

Hade egentligen skriva om ett förträngt minne som kom fram under min terapi eller någon av de två gånger jag legat inlagd. Men jag orkar inte. Sömnbrist och panikattack räckte och blev över för i dag!