Jag vill/behöver prata med min bästa läkare. Men han har semester(dåligt för mig, men jag unnar honom verkligen att vara ledig). Visst, det finns andra att prata med, läkare och psykologer, men det hjälper bara att prata med med min bästa! Han är den enda jag litar på!! Han är den som vet allt om mig och förstår mig han är en klok man!! Min fyr i mörkret. Men jag har klarat hans semestrar tidigare så det ska nog gå! Det måste gå!

I natt har jag sovit men är helt slut. Vaknade av att jag grät.
Var tvungen att gå till apoteket. Solglasögon döljer tårar. Fast inne på apoteket måste de ju av:( Vet inte varför det dalar så nu. Helt energilös dessutom.

Det blir värre o värre. Hade någon erbjudit mig en drog som fick mig att försvinna ett tag hade jag tagit den direkt.
Tycker det är orättvist(förstår att det behövs), att de som har fruktansvärd fysisk smärta sövs ner. Men vi med fruktansvärd psykisk smärta då? Vi vill också bli nersövda! Vi kommer aldrig undan. Huvudet bara maler och maler......