Skrev till min bästa läkare och fick svar att vi måste träffas. Kom hit imorgon. Så nu väntar jag till imorgon och hoppas på att han har några kloka ideér. Just nu kryper det i hela kroppen, jag vill krypa ur mitt skinn och jag mår illa av ångest.

I morgon ska min fyr i mörkret vara tillbaka, min livboj! Min bästa läkare ska börja jobba efter sin semester igen.

Och jag behöver honom verkligen. Märker att struntar i vilka konsekvenser saker jag gör får. Allt kvittar. Dör jag så dör jag, skadas jag så skadas jag...............

En sekund i taget och så småningom måste det bli måndag! Min läkare kan inte göra underverk, eller jo det kan han. Han är som stesolid i mänskligform! Hans röst och klokhet lugnar mig något enormt!!
Rakbladsjävlarna vann idag igen:(

Mitt mål: överleva så gott jag kan utan att ska mig till på måndag.
Vad händer på måndag? Jo, min bästa läkare är tillbaka efter semestern. Min livboj, min fyr i mörkret.
Jag längtar förmodligen mer att han kommer tillbaka än vad han själv gör. Alla vill väl ha längre semester. Men för mig är det en räddning, att veta att han kommer tillbaka!

Sambon vill ha med mig på utflykt imorgon. Jag både vill och inte vill. Jag blir matt bara av att tänka på att ge mig i väg och "vara trevlig" så jag inte förstör för de andra. Samtidigt vet jag att det är bra för mig. Det är absolut inte bra för mig att vara ensam i alla fall, jag gör mig bara illa:(

Och där gick det åt helvete! Jag skar mig. Kunde inte hålla emot min äckliga hjärnas tankar och "krav":(
Fy fan vilken värdelöst äckel jag är!!

Trodde verkligen att jag mådde bättre, har ändå kännts lite lättare någon dag. Trött så fort jag gör något, ja, men inte lika mycket ångest. Svårt och sova, somnade vid 04 i natt och vaknade 07. Men så har jag det, antingen sover jag för mycket eller för lite.

Så jag bestämde mig för att gå och handla lite ritmaterial. Försöker mig på att rita porträtt. Blir bättre och bättre tycker jag. Så jag kände att jag behövde lite skuggningspennor och annat. Att rita distraherar helvetestankarna lite, så det har blivit något av en ritual att teckna lite innan jag försöker sova.

Det gick bra att gå ute, till jag var nära Pandurohobby. Där bara "smällde det till"! Ångest, hyperventilerar, bankande hjärta, hjärna som snurrar, svetten som rinner. Fan!!!! Hur jag kom har jag ingen aning om!?

Hade egentligen skriva om ett förträngt minne som kom fram under min terapi eller någon av de två gånger jag legat inlagd. Men jag orkar inte. Sömnbrist och panikattack räckte och blev över för i dag!

Hur kan man känna sig så ensam när man har fullt med människor omkring sig?