Hur kan psykisk smärta göra så ont? Jag tar vilken fysisk smärta som helst istället för detta. Det känns som om jag ska gå sönder. Mycket jobbiga tankar, mycket dödstankar. Vet liksom inte var jag ska bli av. Denna psykiska smärta är fan olidlig. Var ska jag bli av, när jag inte kan fly från mig själv och detta helvete?

"Glad" alla panikattackers dag ?!
De kommer fan hela tiden. Vet inte hur jag ska orka tackla dem i längden när jag inte orkar i "korten"
Skitliv, skitsjukdom, skit helt enkelt!!

Nu är läget så här: För tillfället sjukskriven heltid. Hoppades på att det skulle räcka med att vara hemma förra och denna veckan. Men måendet har inte förbättrats alls. Haft så mycket ångest och panikattacker. Och dödslängtan. Jag vill verkligen inte mer! Jag är helt slagen.

Fick en ny tid på psyk till en ny läkare då min förra slutat. Hoppades på mirakel. Tyvärr så var läkaren under utbildning till allmänläkare så han kunde inte så mycket. Han var snäll och frågvis. Men jag behöver kunskap. Visst läkare måste få lära sig, men inte på mig hela tiden. Är trött på att vara försökskanin:( Han frågade om han ska vara orolig för mig, jag sa nej!

Det blir så himla bra när Fk inte lyssnar på den som är sjuk *NOT*! Jag sa till dem att jag ville fortsätta arbetsträna inte jobba, men nej det fick jag inte. Jag var bara rädd:( Tro fan jag är rädd! Jag hamnar ju granne med döden när ångesten kommer. Ska man vilja vara där? Även om jag vill dö, så vill jag inte dö. Logik på högsta nivå.

Ångest! Vad fan gör du här igen? Jag har ju sagt att du inte är välkommen i mitt liv och har aldrig varit. Du tar fan död på mig. Jag vill inte mer. UT MED DIG!!!!

Jag kämpar på. Mår inte bra. Biter ihop så mina käkar är stenhårda och jag får huvudvärk. Men jag kämpar på.
Har träffat vänner fast det tagit emot, har gjort lite små saker hemma. Som vattnat blommorna! Jag jobbar, gör små saker och faller ihop i en hög av ångest och utmattning. Men det verkar som om det är så det ska vara. I alla fall enligt Fk!

Varje andetag och varje hjärtslag gör psykiskt ont just nu!

Fk sa nej till att arbetsträna mer på 25%. Handläggaren sa att man bara har 90 dagar att arbetsträna och att dagar behövs när jag skulle höja från 25%. Borde ju vara viktigare att klara 25% tycker jag. Annars blir det ju 0%!

Hon sa att det bara var som jag var rädd. Det kändes precis som om hon tyckte att ångest bara var ett påhitt och att hon inte lyssnade på mig.

Orkade inte prata med henne för jag blev ledsen och kände mig överkörd. Ville bara avsluta. Hon sa att det aldrig varit tal om något annat än att jag ska börja jobba nu. Vilket inte är sant. På förra mötet vi hade med arbetsgivare och min läkare så bestämde vi att jag skulle prata med min läkare som i förra veckan för att besluta om min arbetsträning skulle övergå i jobb. Jag pratade med honom i fredags och vi tyckte då båda att arbetsträning ett tag till var bäst. Han sa också att jag skulle säga till henne att kontakta honom om hon sa emot. Men jag orkade inte tjafsa med henne. Jag blev bara så ledsen och kände att hon inte lyssnade. Att hon tyckte att jag bara ljög om min ångest. Suck. Ville bara bli av med henne........