Känner mig mer och mer förvirrad. Jag tror inte jag klarar av att bo själv. Är bara ledsen hela tiden över hur allt är. Jag vill vara ensam men inte ensam. Låter kanske knäppt men jag menar att det är stor skillnad att vara ensam när man vet att det finns någon som kommer hem sen. Här kommer ingen. Och jag bryr mig inte längre om det finns något i kylen tex, det är ändå bara jag som drabbas.

Just nu mår jag konstigt ovanpå allt. Som när diabetesen och järnbristen upptäcktes. Helt matt och darrig. Vaknade i en pöl av svett. Var tvungen att duscha kände jag men orkade inte ens stå upp. Satt ner o duschade o kröp sen tillbaka till sängen.

Vänjer man sig någonsin vid att vara själv? Vid att det inte finns någon som åtminstone kan hålla ens hand när ångesten är som värst. Som kan sitta bredvid och bara finnas där när man kämpar för att överleva.

Så jag grubblar, gråter och har ångest. Jag vill inte det här. Jag vill inte leva så här. Jag vill inte leva alls. För det här är inget liv, det är bara plågsamma andetag.

Tänker hela tiden att jag vill och behöver skriva av mig men det kommer inte ut. Det är så packat med ångest och känslor inom mig så det är stopp!

Jag vill inte mer, jag orkar inte mer. Hur mycket ångest, gråt, panik och allt annat skit denna sjukdom från helvetet kommer med orkar man? Jag är helt slut. Både energimässigt och av min ständigt surrande hjärna.
Jag vill faktiskt inte mer. Jag orkar inte. Vill bara försvinna. Dit där ingen ångest finns, dit där allt inte är svart, dit där paniken inte ständigt är en följeslagare........

Fy fasiken vad varmt det är. Avskyr det. Älskar höst o vinter. Det här är ju bara äckligt. Svettas hela tiden. Tycker jag luktar sur disklase oavsett vad jag gör. Duschar o byter kläder hela tiden, men det hjälper inte mycket.
När det är så varmt så orkar i alla fall inte jag göra något. Så här hemma händer inte mycket vad gäller inredning. Men det kommer väl. Är lite fattig för tillfället dessutom. Och jag är hellre utan möbler än släpar hem sånt jag inte vill ha egentligen. Men den som väntar på något gott........

Äntligen internet i lägenheten. Fick dessutom en liten tv av mina föräldrar i födelsedagspresent så lägenhet tar sakta men säkert form av ett hem. Mitt och kattens hem. Blir nog bra när det är klart. Orkar inte mycket så jag gör väldigt lite varje dag men någongång når jag ju botten. Hoppas jag!

Har skrivit kontrakt på en liten lägenhet idag. Det gick så fort när det väl hände. Fick förfrågan i tisdags, tittade på den igår och skrev kontrakt o fick nycklar idag. Så nu är jag helt matt. Fattar liksom inget. Blir nog bra när det är klart!