Känner att jag skulle behöva skriva av mig, men är så oändligt trött. Och om jag ska orka gå och jobba imorgon borde jag försöka sova nu!!! Och jag hoppad på sömn för det behöver jag. Kanske skriver jag om jag inte kan somna, annars blir det imorgon för det måste ut!

Onsdag, min lediga dag. Dagen då jag försöker återhämta mig. Åh, vad jag behöver den dagen. Lugn och ro. Ha, trodde jag! Sambon har bjudit hit en massa människor ikväll. Dessutom tyckte han att jag skulle städa. Men det kan han glömma! Jag tänker inte sätta igång och dammsuga etc

Vi har haft det så dåligt ihop den senaste tiden. Ja, nästan hela den tiden jag varit sjuk. 7 år. Men extra de senaste månaderna. Vi lever två separata liv. Pratar knappt med varandra. Men jag orkar inte ta tag i det och försöka laga det. Det är inte bara i bitar, det är helt krossat. Vi borde förmodligen dela på oss innan vi hatar varandra helt och hållet. Men var fan hittar man den energin? När man inte har energi nog att ta sig igenom en hel dag?

Ska få ny läkare på psyk då den jag har slutar nu. Och det man ska INTE googla sin läkare. Det var inga roliga omdömen hon fått. Hoppas på att det har med personkemi och att hon och jag klickar bättre!

Idag är jag i något slags zombietillstånd, är inte här riktigt. Jobbat idag men efter 1 timme var jag helt slut. 2,5 timme låter inte mycket men för mig är det det.

Och nu kommer påskhelvetet:( Avskyr storhelger. Man ska så mycket då. Träffa den och den och den. Fast en sak är bra och det är att dottern och hennes sambo kommer ner. Har inte träffat henne sen i julas och honom har jag inte sett sen i Oktober. Och så får jag så klart träffa sonen och hans sambo, inte helt fel det heller:) Även om jag träffar dem oftare.

Men först måste jag ta mig igenom jobbdagarna. Mer energi och det där som jag hört talas om som heter glädje, tack!!!

Hur lever man? Många säger att ingen har sagt att livet är rättvist. Men är det någon som har sagt att det ska vara orättvist då? Jag förstår att ingen kan fixa ett gott liv åt mig men när ångesten rider en hela tiden, hur ska jag då fixa ett gott liv till mig själv?

Står och tittar ut genom fönstret, solen skiner och många är ute och går. De ser ut att ha ett gott liv, men vad vet jag om det egentligen? Men de ser i alla fall ut att veta hur man lever. För det vet inte jag!!!

I onsdags kontaktade jag min nya psykläkare för jag behövde/behöver verkligen hjälp. Min bästa läkare är ledig denna veckan så jag gjorde det jag i princip aldrig gör: Ber om hjälp! Han lovade ringa som igår. Gjorde han det? Icke:( ingen kontakt på något sätt. Så besviken att inte kunna lita på andra när jag ber om hjälp!
Kan inte påstå att det minskat min ångest och mina svarta tankar.

Känner mig så oändligt ensam. Visst jag har mina barn, djur, min sambo, min familj och vänner. Men jag kan inte prata med dem de är för nära på något sätt. Och sen efter man pratat så tittar de på en med "pity eyes" hela tiden.

Vet inte vad jag ska skriva. Allt är så kluvet just nu. Har massor av känslor och tankar som borde ut, men jag kan inte formulera det i ord. Känner mig så ensam men orkar inte träffa någon. Igår sa jag ett enda ord och det var hej. Mer har jag inte yttrat. Har kanske ingen röst längre, vem vet? Skitsamma i så fall. Vem ska jag prata med? De jag inte orkar träffa?
Tiden känns oändlig. Oändligt med ångest och smärta. Önskar mig ingen tid alls. Stanna världen jag vill hoppa av!

Helvetet på jorden! Det känns som om det går åt helt fel håll. Hjärnan samarbetar inte alls. Den försöker bara komma på alternativ, istället för att skära, att skada mig själv. Två gånger i helgen har jag verkligen velat förbereda att ta slut på mitt elände. Men blivit störd båda gångerna. När jag sovit och vaknar skriker hela kroppen Nej, Nej, Nej! Vill verkligen inte vakna.

I fredags hade jag dessutom världens mest konstiga samtal med min nya läkare på psyk, det sämsta telefonsamtalet med en läkare någonsin! Min nya läkare på psyk. Han är extremt dålig för mig. Han verkar helt yr. Massa saker jag redan gjort föreslog han att jag skulle prova. Som forskningsprojekt och dagpsykiatri. Goddag yxskaft! Han frågade också om jag mådde lika som jag gjorde i måndags. När jag då sa sämre svarade han bara: Jaha.
Alltså jag hade fått lika mycket ut av det samtalet som om jag pratat med grannen.

Just nu vill jag bara få ett slut på allt! Orkar inte med det här:(