Fk sa nej till att arbetsträna mer på 25%. Handläggaren sa att man bara har 90 dagar att arbetsträna och att dagar behövs när jag skulle höja från 25%. Borde ju vara viktigare att klara 25% tycker jag. Annars blir det ju 0%!

Hon sa att det bara var som jag var rädd. Det kändes precis som om hon tyckte att ångest bara var ett påhitt och att hon inte lyssnade på mig.

Orkade inte prata med henne för jag blev ledsen och kände mig överkörd. Ville bara avsluta. Hon sa att det aldrig varit tal om något annat än att jag ska börja jobba nu. Vilket inte är sant. På förra mötet vi hade med arbetsgivare och min läkare så bestämde vi att jag skulle prata med min läkare som i förra veckan för att besluta om min arbetsträning skulle övergå i jobb. Jag pratade med honom i fredags och vi tyckte då båda att arbetsträning ett tag till var bäst. Han sa också att jag skulle säga till henne att kontakta honom om hon sa emot. Men jag orkade inte tjafsa med henne. Jag blev bara så ledsen och kände att hon inte lyssnade. Att hon tyckte att jag bara ljög om min ångest. Suck. Ville bara bli av med henne........

Det är inte lönt att säga till någon hur jag mår. Ingen orkar bry sig längre. Det blir bara suckar och blickar när jag drar mig undan. Det är nästan bara min bästa läkare som orkar höra mig älta!!

Hej Ångest! Det var längesen....nej, det var det inte och du är fan inte välkommen.
Försöker rita bort ångesten, se på tv, spela spel på mobilen etc Inget funkar. Jag vill flyktsova men sov så kasst i natt. Jävla skitångest stick iväg, ut med dig!!!!!

Ångestnivån idag är nästan outhärdlig. Det känns som om hjärtat ska hoppa ur bröstet på mig! Igår kväll när jag lagt mig fick jag en enorm panikattack. Vad fan utlöser en panikattack när man ligger själv i en säng? Kommer aldrig bli klok på denna hjärnan. Den lever verkligen sitt eget liv. O den gör det inte bra:(

En sömnlös natt är inget nytt, långtifrån. Men att veta att jag om några timmar ska ta mig till jobbet, det är en olidlig tanke. Jag är inte bra på sömnlöshet, jag blir extra känslig och ångesten kommer som på beställning:( Sovit kasst sen i torsdag, pratade men min bästa läkare, som är som "stesolid i människoform", i morse och han är så klok och gör mig mindre orolig och ångestfylld. Men nu när jag ligger helt slut och kan omöjligt somna, och det trots sömntabletter:( Försöker jag frammana det vi pratade om i morse men det går så där......

Min två softa sovkompisar!

Helvetesjulen! Sen jag blev sjuk har jag blivit extra dålig kring stora helger. Klarar inte av pressen som blir med alla krav. Krav som i att umgås, krav som i att fixa massa saker. Jag försöker ta det lugnt och inte ställa för höga krav. Och jag har blivit bättre på att delegera, mycket mycket bättre. Men ändå knyter det sig i magen inför tanken på julfirande:( Jag som ÄLSKAT julen, men inte nu längre.

Är väldigt förundrad över att hjärnan kan hämta sig efter allt den går igenom. Jag har fortfarande stora luckor i mitt minne, men jag klarar av att göra uppgifter i databasen på jobbet. Såklart vill jag ha tillbaka mina minnen från exempelvis mina barns studenter och allt annat som raderats, men att klara av att göra jobbuppgifter är bra för nu.

Minnet har påverkats av depressionen, sömnstörningar, Ect 26 gånger, litiumförgiftning etc.
Jag blev dum i huvudet av min depression och Ect:n såg till att jag blev ännu dummare och dessutom minneslös.

Jag har alltså fått Ect 26 gånger i 2 perioder. 13 stycken varje gång. Första omgången hjälpte en del. Jag kom upp ur depressionen en bit, men sjönk så småningom ner igen. Det var livsräddande den gången, för jag var 1 sekund från döden. Andra omgången snodde bara de få minnen jag hade kvar. Så jag är väldigt kluven till behandlingen. Visst den räddade mitt liv, men det kanske själva inläggningen också hade gjort, även om det tagit längre tid. Att sövas varannan dag är också påfrestande. Tiden däromkring är väldigt zombielik. Men just i de perioderna var jag så dålig att jag inte brydde mig om vad de gjorde med mig. Jag bara lät dem göra det de tyckte var bäst. Så egentligen finns inget att ångra, jag hade inget val.