Jag drömde fruktansvärda mardrömmar de få timmar jag lyckades sova. Jag hade/har två återkommande drömmar. Under de här 6 åren som har gått sen jag blev sjuk så har dessa drömmar varit det jag drömt. Ibland flera veckor på rad, ibland enstaka nätter.

Dröm nr 1: Jag sitter i koncentrationsläger. Gör allt för att överleva. Gömmer mig, tar jobb som är så viktiga för nazizterna att man inte ska bli dödad. Runt omkring mig dör människor. Jag kämpar för att rädda alla jag kan. Försöker hjälpa dem att fly. Hjälpa dem att gömma sig. Försöker stjäla mat så att de ska få någon energi. De är mina vänner, och jag kan inte rädda dem!

Dröm nr 2: Mina föräldrar har en Finlandsfärja. En helg säger de att alla måste iväg på en konferens, så jag får sköta hela färjan själv. Pappa säger: Men det är ju inga problem för dig som är så duktig och handlingskraftig. Du fixar allt, inga problem! Och jag springer och springer, från den ena sysslan till den andra. Jag fixar med hytterna, lagar mat, serverar, blandar drinkar, städar etc.

När jag sen vaknar är jag helt slut. Det är precis som om jag inte sovit alls, inte ens de 2-3 timmarna jag lyckats sova. Jag har jobbat precis hela natten. Eftersom min energi är = 0 pga depressionen och drömmarna tar ännu mer energi (som inte finns). Jag lever i en dvala. Kan ingenting, orkar ingenting. Det tar enormt på krafterna att bara existera.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska flytta. Hjärnan samarbetar inte så allt är en enda röra. Panikattacker. Flyktsömn och icke sömn. Katt som protest/stresskissar lite här och var. Nya lägenheten är större och betydligt mer som ett hem. Handfat på toaletten, bara en så sak. Stor ba...

Livet är inget att ha!

Fattar inte hur jag kan vara så trött som jag är. Vill bara sova hela tiden. Känns som om jag blivit förgiftat eller något. Kroppen fungerar inte. Inte knoppen heller för den delen. Sova, ha ångest, sova, ha ångest, sova.........Never ending stor...

Grubblar mycket. På om jag ska be att få bli inlagd, på om jag är värd att slösa vård på - jag blir ju ändå inte bra. Fan, jag är verklingen inte till någon nytta. Bara massa besvär för alla. Och inte kan jag jobba och "göra rätt för mig". Jag får pe...

Mörkret är stort och tungt nu. Min läkare vill att jag ska läggas in på psyk: "Annars kommer det svarta monstret äta upp dig". Jag känner att jag befinner mig i limbo med mig själv. Jag vet att det här är ohållbart i längden. Men jag vet också att de...