Är jag tokig? Är jag galen? Smittar jag?

Jag vill genom att prata öppet om psykisk sjukdom hjälpa till att tvätta bort smutsen och skammen. För den finns fortfarande trots att det är år 2013, tro mig! Det är skamligt för många att ha någon i sin omgivning som har en psykisk sjukdom, som är sjuk i själen. För vem vill bli förknippad med en galen, en tokig? För många handlar det kanske om rädsla för hur de ska bemöta den sjuke, kan man göra fel? Tänk om jag säger något som gör att personen blir sämre eller till och med går så långt som självmord. En del är rädda för och känner sig obekväma av att vara i närheten av någon som är psykisk sjuk. Vi vet helt enkelt för lite om psykiska sjukdomar, men vi vet att benbrott det smittar inte! En person som opererat blindtarmen, brutit benet kan man umgås med som vanligt. Men en person som ligger i fosterställning i sängen utan en min eller respons, vad gör man då? Eller ännu värre om personen skriker av ångest och vill krypa ur skinnet. Hur beter man säg då?

Jag förstår att det är skrämmande att se någon vara så apatisk, det gör jag i allra högsta grad. Eller att vara i närheten av någon som har en sån ångestattack att personen skriker ut sin ångest. Det är jävligt skrämmande!! Vad jag inte förstår är den tabu och skam som fortfarande finns kvar. År 2013 ska vi väl veta bättre? Vara bättre upplysta! Ha mer kunskap! Många flyr från den som är sjuk och det är svårt att klandra dem. De tror förmodligen att de måste vara/prata på ett visst sätt mot den som är deprimerad, men det behövs inte. Var som vanligt, prata som vanlig etc. Bara var där! Visa att du du finns. Det räcker länge!! Förmodligen får du ingen som helst respons från den som är deprimerad när det är som värst. Men jag uppskattade/uppskattar verkligen att jag har vänner och familj som finns där. Jag är lyckligt lottad på det sättet att jag har ett stort social nätverk. Trots att jag både med ord, blickar och tystnad bett dem dra år helvete, bett dem låta mig vara ifred. Men de har inte dragit åt helvete, de har hållt sig kvar som klibbiga plåster, som inte går att ta bort! Jag har många jag kan ringa mitt i natten.

För man är väldigt utlämnad kl 4 på natten med en ångest från helvetet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska flytta. Hjärnan samarbetar inte så allt är en enda röra. Panikattacker. Flyktsömn och icke sömn. Katt som protest/stresskissar lite här och var. Nya lägenheten är större och betydligt mer som ett hem. Handfat på toaletten, bara en så sak. Stor ba...

Livet är inget att ha!

Fattar inte hur jag kan vara så trött som jag är. Vill bara sova hela tiden. Känns som om jag blivit förgiftat eller något. Kroppen fungerar inte. Inte knoppen heller för den delen. Sova, ha ångest, sova, ha ångest, sova.........Never ending stor...

Grubblar mycket. På om jag ska be att få bli inlagd, på om jag är värd att slösa vård på - jag blir ju ändå inte bra. Fan, jag är verklingen inte till någon nytta. Bara massa besvär för alla. Och inte kan jag jobba och "göra rätt för mig". Jag får pe...

Mörkret är stort och tungt nu. Min läkare vill att jag ska läggas in på psyk: "Annars kommer det svarta monstret äta upp dig". Jag känner att jag befinner mig i limbo med mig själv. Jag vet att det här är ohållbart i längden. Men jag vet också att de...