Just nu är jag väldigt off. Flyktsover väldigt mycket. För att få lite paus i hjärnan, så att den och jag får vila.

Var hos min psykolog igår. Han tyckte det var en bra strategi att sova, så att den lilla energi jag kan uppbåda inte går åt till att kämpa mot att inte skada mig själv.

Nästa vecka har han semester och då är jag utan livboj. Men han har bara en vecka nu och är tillbaka sen igen.

Han tipsade mig om en app: YOUREXTRALIFE som han tyckte jag kunde prova om jag orkade. Det är en slags fotoutmaning där man låser upp nästa steg när man genomfört ett uppdrag. Låter som en grej för mig. Men först energi och inget malande i skallen.

Det verkar inte gå åt rätt håll det här. För ner, ner, ner......... är absolut fel håll! Gårdagen, liksom de flesta dagar nu förtiden gick den lilla energi som finns åt att känna så lite som möjligt. Igår flyktsov jag massor för jag kände ett sånt begär att skära mig! Jag har klarat att inte skada mig själv i exakt 150 dagar och jag uppbådar all den lilla viljestyrka jag har att inte hamna i den härvan igen. Jag har nog med ältande och ångest som det är. Men det är så svårt. Det är som ett sug, ett begär. Det finns något inom mig som säger till mig att skära mig. Att få ett litet tags psykisklindring. Den lilla stunden som kroppen fokuserar på det fysiska istället för det psykiska, är så underbar. Mitt ältande handlar om allt men framförallt om hur värdelös, ful, äcklig, fet, oönskad jag är och behöver straffas. Straffas genom att skära ett rakblad genom skinnet och se blodet rinna. Men är det ett tillräckligt straff?

Livet suger just nu. Har inte ens tagit mig ur sängen de senaste dagarna. Allt bara snurrar och maler. Ångesten är fruktansvärd. Tänker att det bästa är om jag försvinner från jordens yta. Jag är bara till problem för andra och mig själv. Har inte fixat att gå på min älskade Skapandegrupp de senaste gångerna. Det har aldrig hänt innan. Skapandegruppen brukar vara ett andningshål, ett ställe där jag kan få lite lite energipåfyllnad.

Jag har panik över att min bästa läkare har semester. Min kontaktperson på dagpsyk känner jag inte, fick byta precis innan semestern så jag hann inte träffa henne.Min andra läkare har semester. Finns ingen livboj! Men jag mår så kasst att jag kontaktade min psykolog idag. Jag gillar inte ens honom (men har gått hos honom länge, typ 2 år, så han känner mig litegrann i alla fall). Men jag behövde veta att det finns någon där. Där ute i den riktiga världen. Den som jag inte känner att jag tillhör!

Jag vet jag lovade skriva ett inlägg idag. Det är vad ni får. Med tårar som rinner uppbådar jag all energi jag kan för att få ihop dessa ord! Det går åt helvete det här:(

Just nu är det inte speciellt bra. Funderar på varför? Jag har haft många dippar och jag vet sällan varför. 

Jag ska försöka skriva ett längre inlägg på söndag. Imorgon blir det troligtvis inget eftersom jag fyller år. Och vissa i omgivningen tycker visst att det är något att fira att jag föddes för 45 år sen. Jag hoppas det inte kommer någon. Räcker bra med sambon och djuren.

Jag vill/behöver prata med min bästa läkare. Men han har semester(dåligt för mig, men jag unnar honom verkligen att vara ledig). Visst, det finns andra att prata med, läkare och psykologer, men det hjälper bara att prata med med min bästa! Han är den enda jag litar på!! Han är den som vet allt om mig och förstår mig han är en klok man!! Min fyr i mörkret. Men jag har klarat hans semestrar tidigare så det ska nog gå! Det måste gå!

I natt har jag sovit men är helt slut. Vaknade av att jag grät.
Var tvungen att gå till apoteket. Solglasögon döljer tårar. Fast inne på apoteket måste de ju av:( Vet inte varför det dalar så nu. Helt energilös dessutom.

Det blir värre o värre. Hade någon erbjudit mig en drog som fick mig att försvinna ett tag hade jag tagit den direkt.
Tycker det är orättvist(förstår att det behövs), att de som har fruktansvärd fysisk smärta sövs ner. Men vi med fruktansvärd psykisk smärta då? Vi vill också bli nersövda! Vi kommer aldrig undan. Huvudet bara maler och maler......

Vakna av att gråta. Samla energi 1 dygn för att gå till apoteket. Solglasögon på, inga tårar syns(utom inne på apoteket, funkar inte att ha solglasögon när de ska kolla leg). Vill prata med min bästa läkare men han har semester. Finns ju andra att få tag i, men det hjälper inte. Det hjälper inte att prata med dem! Flyktsömn hägrar. Tröstkakor hägrar. Men framförallt vill jag bara av liten igen, krypa in i ett tryggt hörn och vara i fred!!

Haft ångest och flera panikattacker idag. Lugnande tabletter och lugnande Tiger är det som gäller. Ska flyktsova.
Älskade Tiger har för övrigt varait med precis överallt, som livboj!!!